Blogg Myten Om Kunskapssamhället | Mindfield
21385
page-template-default,page,page-id-21385,page-child,parent-pageid-21387,ajax_fade,page_not_loaded,,select-child-theme-ver-1.0.0,select-theme-ver-3.6.1,wpb-js-composer js-comp-ver-5.0.1,vc_responsive

BLOGG

Trots att vi har tillgång till mer kunskap än någonsin tidigare i mänsklighetens historia verkar det som just kunskap ofta ställs på undantag i samband med beslutsfattande på en rad områden. Behöver det vara så? Hur skulle vi kunna göra istället? Om det handlar bloggen Myten Om Kunskapssamhället.

 

 

MYTEN OM KUNSKAPSSAMHÄLLET – därför att vi kan bättre

 

Det hade skavt inom mig länge. Den där tilltagande oron över utvecklingen inom näringslivet och samhället i stort som jag under åren försökte hålla ifrån mig på olika sätt. Först, mest genom att göra som många kvinnor gör, utgå ifrån att det är vi själva som är för korkade för att fatta eller att vi missat något väsentligt i resonemanget.  Ibland,  genom att tappa tålamodet och kanske bli lite onödigt skarp – eller kanske inte tillräckligt skarp?

 

Jag och många med mig var övertygade om att informations- och sedan det s.k kunskapssamhällets möjligheter skulle innebära ett lyft i form av tyngre och mer kunskapsintensiva, tvärvetenskapliga analyser, som i sin tur skulle kunna resultera i bättre beslutsunderlag och klokare beslut både inom näringslivet och samhället i stort. En utveckling som på många sätt uteblivit.

 

För mig har kunskapssamhället istället mer och mer börjat framstå som en ren myt där all annan kunskap får stå tillbaka för ett ofta ensidigt, ekonomiskt resonemang som inte ens håller i sina egna teoretiska grundvalar hela vägen ut. Ett resonemang som dessutom reduceras till ett strikt revisoriskt perspektiv där endast det som ryms i en kontoplan eller en resultat-& balansräkning eller med lite våld kan trängas in där, anses existera. Ofta uppbackat av ett vårdslöst användande av sk. big-data.

 

Det är starka ord från någon som arbetat så länge med affärsutveckling som jag gjort och som verkligen tror på kraften i ett sunt fungerande näringsliv. Jag är väl medveten om riskerna att placeras i ett politiskt fack trots att jag med min bakgrund verkligen ser mig själv som oberoende. Men jag får ta den risken för det här är en utveckling som tillslut gör alla till förlorare oavsett politisk inriktning, samhällsklass, utbildning, ålder, kön, religion, etnicitet eller you name it.

 

Att avfärda all form av kritik eller oberoende analyser baserade på ett mer tvärvetenskapligt perspektiv som ett uttryck för faktaresistens eller kunskapsrelativism är en farlig väg att gå. Och hur stort underhållningsvärde det än kan ha att utifrån stora volymer statistik och extremt förenklade resonemang påstå att allting blivit bättre så bidrar det när allt kommer till kritan inte till att vi fattar klokare beslut. Verkligheten och de drivkrafter som styr den består helt enkelt av mer komplexa processer än vad som kan illustreras genom att korrelera sambanden mellan enskilda faktorer tagna ur sitt sammanhang.

 

När jag började som konsult användes fortfarande uttrycket

 -Att bilda sig en uppfattning. Idag skaffar vi den.

 

Retoriken och ordvalen är viktiga. De speglar vår samtid mer än vi tror. Skillnaden mellan det ena och det andra är milsvidd.

 

De senaste åren har jag mött många beslutfattare som har stora svårigheter att göra skillnad mellan fakta och känsla, sak och person, tro och vetande.

 

Beslutsunderlagen reduceras till rent tyckande eller attitydundersökningar vars resultat numera likställs med fakta och t.o.m accepterat underlag för forskning när de på sin höjd kan fylla en funktion som indikatorer. Tiden går åt till att göra personkonflikter av sakkonflikter istället för att fokusera på kunskap som bygger värde. Idag, i en tid då möjligheterna att sätta kunskap i centrum för beslutsfattande aldrig varit så stora.

 

Vad är det i vår kultur och vår samtid som manar fram detta och vad gör det med oss som människor? Vad kan vi göra för att öka den inre självkänslan och motivationen som krävs för att leva i ett kunskapssamhälle där viljan att veta hur saker verkligen hänger ihop är större än att vinna ytterligare billiga politiska poäng?

 

Hur ett samhälle förhåller sig till vad som är kunskap och inte är en av grundpelarna i en demokrati. Om man slarvar med kunskapen riskerar man också att undergräva demokratins legitimitet i samhället.

 

Att som konsult skriva om vad kunskap är och inte och att ifrågasätta olika beslutsmodeller, teorier, trender och idéer som jag nu kommer att göra på Myten om Kunskapssamhället är förmodligen lika smart som att skjuta sig själv i foten men som Astrid Lindgren låter Jonatan säga till Skorpan i Bröderna Lejonhjärta

 

”Det fanns saker som man måste göra, även om det var farligt. – ’Varför då’, undrade jag. ’Annars är man ingen människa utan bara en liten lort.”

 

Som ”systemteoretiker” har jag sällan intresse av att hänga ut enskilda personer och jag har ingen politisk agenda förutom att jag tror att vi alla har ett ansvar för att värna demokrati som styrsystem därför att historien redan visat att alternativen är så mycket sämre. Kanske är det för att jag i sanning verkligen är oberoende som jag kan skriva ganska fritt. Om jag med mina rader kan inspirera någon att tänka nytt och kanske se på kunskap och beslutsprocesser på ett lite annorlunda sätt, är jag glad. Om jag kan vara med och öka förståelsen bland beslutsfattare för hur drivkrafter fungerar och normförskjutningar uppstår och vilka konsekvenser det får. Då är min lycka gjord!

 

Välkommen till Myten Om Kunskapssamhället!

 

AnnaReet Gillblad