RENSKILJNING
Förberedelserna inför renskiljningen, där fem familjer skall skilja ut sina egna renar ur en hjord på flera tusen djur, pågår. Stämningen är avvaktande och koncentrerad när jag kommer dit. Först när jag introducerats tillåts jag gå fram till det stjärnformade renhägnet och ställa mig i mitten
Det är 17 grader kallt. Då och då måste jag ta ut kamerabatteriet och hålla det mot magen innanför tröjan för att det skall fungera. Renarna kommer rusande ner för en slänt på mjuka klövar och omsvärmar mig där jag står. Det finns ingen gräns mellan mig och dom. Ändå blir jag inte påsprungen en enda gång. Jag hamnar snabbt i flow och tappar känslan för tid, rum och temperatur.
Renskötarna arbetar metodiskt på i tystnad. Jag lägger märke till en äldre man. Trots att det enda som särskiljer de olika familjernas renar åt är formen på snittet i örat alla renarna har och avståndet ofta åtskilliga meter missar han inte en enda gång när han kastar sitt lasso. Han tar inte heller fel och fångar någon annan familjs ren. När allt är över hinner vi få en pratstund.
Han berättar att han känner på doften av rengrytan hur djuret dött.
Om det slaktats på plats eller om det transporterats. Vi pratar om vädret men han hittar inte riktigt orden för det han vill säga. Orden för snöns olika kvaliteter i det svenska språket räcker inte till när olika arbetsinsatser skall planeras och beskrivas och man måste ta hänsyn till om snön är lätt, tung eller frusen. Skaren tjock eller tunn. Han vill berätta för mig att arbetet gått extra bra eftersom det bara var 17 grader kallt och inte 28 som det brukar vara och att snön var därefter.
Jag känner alltid en form av nåd när jag får ta del av den dolda kunskap en annan människa bär inom sig. Som om nya galaxer öppnar sig för mig oavsett vilket område det är.
Dold kunskap, eller tyst kunskap som den också kallas, kommer ofta på undantag i samband med t.ex förändringsprojekt, men tyvärr också inom forskning när de stora dragen skall ritas och sanningar fångas in. Trots att den finns inom alla områden är den sällan uppenbar. Snarare full av tillsynes meningslösa detaljer som ofta förenar handen och hjärtats intelligens i en djupt intuitiv dans som inte alltid låter sig inordnas i några kontoplaner eller excel-ark men ändå fyller en avgörande funktion. Intuitiv kunskap som först märks när den gått förlorad och som just därför är så viktig att vara uppmärksam på.
Ursprungsbefolkningarnas sätt att följa, iaktta och anpassa sig till naturen är vår sista länk till de förutsättningar som låg till grund för människans utveckling.
Grunden för all beteendevetenskap. Vår förmåga att uppmärksamt iaktta, identifiera hot och möjligheter, definiera problem och finna lösningar för att överleva. Det arbete dom gör och fortsätter att göra, gör dom för oss alla så att vi alltid skall kunna komma ihåg var vi kom ifrån.