Liten lär av stor om eld och skog. Var tar människan vägen i det partipolitiska spelet?

Jord, eld, luft och vatten – de fyra ursprungselementen som sägs diktera livet på jorden är inte bara en filosofisk idé utan en faktisk, universell realitet som omfattar precis alla levande varelser på jorden.

När Naturvårdsverket den 11/4 2024 går ut med ett pressmeddelande med budskapet att det är förbjudet att elda trädgårdsavfall och att det istället skall komposteras eller transporteras till återvinning tar det inte många sekunder innan frågan hårdfört partipolitiseras. Sociala media fylls av bilder på frejdiga politiker som eldar i löst sammankrattade lövhögar. Att ursprunget till pressmeddelandet uppges vara EU:s nya avfallsdirektiv underlättar inte utan används som ytterligare bränsle på den redan brinnande brasan.

Som så ofta hamnar fokus i debatten på den enskilda individens förbannade rätt och frihet att få göra som man vill.

DET SOCIALA KONTRAKTET

Problemet är att hanteringen av eld, sedan ca 1350 då landslagarna instiftades här och ersatte de tidigare landskapslagarna, inte handlat om vare sig friheter eller rättigheter, utan om medborgerliga skyldigheter som kommer med krav på både kunskap, förmåga och färdighet att hantera den rätt. 

Brandlagar i olika former, plikten att gå brandvakt och ansvaret att hantera eld varsamt utgör några av hela den mänskliga civilisationens första sociala kontrakt. I begynnelsen följde ofta dödsstraff för den som varit oaktsam. I modern tid har tekniska lösningar, byggnormer, material och professionella brandkårer, inte minst i storstäderna, ersatt det sociala kontrakt som tidigare omfattade alla och som både säkerställde och uppmuntrade till en grundläggande kunskapsnivå när det gällde att hantera eld och brandrisker. Kunskaper som successivt urholkats samtidigt som den existentiella, mytologiska kraften i elden som ett av livets fyra ursprungselement lever kvar djupt inom oss. En mytologisk kraft som i vårt moderna samhälle nästan bara kommer till uttryck i samband med det rituella grillandet under årets ljusare månader eller just då, när trädgårdslöven skall brännas.

Det gör oss sårbara, för faktum kvarstår. Tekniska lösningar i all ära, men helt avgörande för den gemensamma tryggheten och skyddandet av samtliga värden, också klimat och miljö, är fortfarande den närvarande människans förmåga att bedöma risk för t.ex brand, att agera därefter och att instinktivt agera rätt om olyckan trots allt är framme.

KLIMATARGUMENTET

För den som en sen kväll flugit in över ett New Delhi upplyst av tusentals, enskilda eldar tända för matlagning, ljus och värme, som vet vilka påfrestningar det dagliga behovet av brännbart material som fortfarande råder i stora delar av världen innebär för både klimat, miljö och hälsa, framstår klimatargumentet för att minska eldandet av komposterbart material och därmed minskade utsläpp av koldioxid till atmosfären som högst relevant av flera skäl.

Men hur lockande det än kan vara att genom förbud radikalt minska de sammanhang där det kan eldas här, inte minst med bakgrund av hur stor andel av samtliga bränder som faktiskt orsakas av den mänskliga faktorn, innebär förbud också en radikal minskning av möjligheterna att under kontrollerade, ansvarsfulla former öva på hanteringen av eld. Den urholkningen av kunskap det innebär i civilsamhället behöver omfattas av kalkylen och kompenseras för, vilket faller på sin egen orimlighet. Det finns starka motiv för att minska det allmänna eldandet i tätbebyggda områden men behovet av brett, spridd kunskap och erfarenhet av att hantera eld på ett ansvarsfullt sätt kvarstår inte bara där, inte bara i vårt avlånga land utan världen över. Om det vittnar inte minst politikernas slarviga eldande av löv i öppna högar. 

MED KUNSKAP I KROPP

Så fort något av de fyra elementen jord, eld, luft och vatten är involverade uppstår behovet av kunskap och kompetens i form av praktiska erfarenheter som inte kan ersättas i sin helhet av enstaka informationsinsatser. Det finns inget excel-ark i världen som kan lära någon simma i vatten eller hantera eld. För det behöver vi lära känna vattnet, lära känna elden. Det är kunskaper som har KROPP, som kräver kropp, sinnesnärvaro, motorik. Den typ av kunskaper som allt som oftast ställs på undantag i en digitaliserad värld där människan alieneras från den natur som trots allt villkorar livet på jorden för alla levande varelser. 

Klimatförändringarna och de katastrofala förändringar som sker i dess spår ställer stora krav på omställning på alla nivåer av den mänskliga civilisationen. I den stress som uppstår och i ivern att förhindra nuvarande och framtida katastrofer är det lätt att slänga ut barnet med badvattnet genom förbud och regleringar som kommer med den typ av dolda kostnader som uppstår när vi successivt reglerar bort de kunskaper som kräver kropp. Den som stora delar av det civila samhällets dolda insatser består av och behöver kunna fortsätta bestå av. Den som inte alltid så lätt låter sig MÄTas, som finns där men på mindre än en generation bokstavligen kan gå upp i rök därför att den inte överförs, uppmärksammas, utvecklas.

Av alla ungar som får gå bredvid en vuxen och lära sig eldens lagar finns det alltid någon som uppmärksammar att lågorna skiftar i färg och vill lära sig mer. Vårt gemensamma innovationskapital, det som utgör grunden för vårt demokratiska system och kommer att behövas för att lösa många av de problem som uppstår i klimatförändringarnas spår, börjar där. I nyfikna ungar som med KROPP och själ får möjlighet att väcka sinnen till liv och ge dem utrymme i kunskapstörst. Det förutsätter kunniga, ansvarsfulla, närvarande vuxna alltid beredda att själva  lära sig mer. 

FÖRBUD MED EN BAKSIDA

Möjligheten att instifta väl avvägda förbud av olika slag är en del av förutsättningarna för fungerande samhällen och civilisationer. Förbudet att röka på restaurang har i närtid radikalt förbättrat hälsan hos restaurangpersonal. Ett enkelt förbud att elda på allmän plats skulle i sammanhanget vara på sin plats av flera olika skäl.

Utmaningen med förbud i största allmänhet är att de utgör civilisationer och verksamheters mest primitiva byggstenar.  Förbud ställer inte krav på några vidare kunskaper av något slag. Det räcker att veta att något är förbjudet och låta bli. Inom behaviorismen talar man t.om om att just släcka ut ett beteende. Är ämnet som omfattar förbudet kunskapsintensivt är risken stor att också kunskapen släcks ut. Omfattar det dessutom något av de fyra ursprungselementen kan vi redan på förhand vara ganska säkra på att ett eventuellt förbud kommer att resultera i fusk med viljan till frihetliga rättigheter som största drivkraft.

Där och då uppstår ett nytt problem. Med frihetliga rättigheter som psykologisk drivkraft är målsättningen, när det t.ex gäller sådant som eldning, i första hand att få göra som man vill, helst utan att bli upptäckt, vilket säkert kan vara nog så kittlande. Är drivkraften istället frihet under ansvar, syftet att värna och skydda någon form av gemensamma värden och det samtidigt finns möjlighet att få offentlig kredd för det eller att själv bidra till utveckling så stärker det drivkrafterna att också lära sig mer. Att helt enkelt bli klokare istället för att fuska, bara vara vrång och ducka för sådant vi faktiskt vet. Kommer ni ihåg PM och ålfisket? Det finns tyvärr många liknande exempel.

Dessutom kommer varje förbud med ett behov av kontroll av efterlevnaden som ett brev på posten och den är inte heller gratis. 

MYNDIGHETSUPPDRAGET

Naturvårdsverket är en statlig myndighet vars verksamhet styrs av regleringsbrev från den vid var tid sittande regeringen samt en mängd snåriga regelverk. En av verkets uppgifter är att säkerställa att olika lagar och regler på miljöområdet efterlevs, men det kan göras på olika sätt. De ville säkert väl med sitt pressmeddelande. På sätt och vis var det t.om korrekt. Men tänk tanken att de istället för att presentera ett förbud med möjligheter för kommuner att göra undantag hade bjudit in till en utmaning? Utmaningen att med gemensamma krafter radikalt minska eldandet, minska de skadliga utsläppen från det som ändock eldas och öka komposteringen av trädgårdsavfall på olika sätt när det är möjligt? Utmaningar driver kunskapsutveckling och innovation som också kan komma till nytta på andra platser än här. Det kan förbud ibland också göra men det är långt ifrån alltid lika effektivt. Att snickra ihop fungerande sociala kontrakt med hjälp av förbud är inte så enkelt som det kan se ut.

DEMOKRATIN

Och det enda som är enkelt med demokratier är att de är enkla att slarva bort. Världen över går demokrati som styrsystem kräftgång samtidigt som vi står inför enorma utmaningar.  I vår del av världen behöver vi våga fråga oss om vi inte tillräckligt tydligt lyckats visa vad skillnaden mellan demokratier och andra styrsystem är. 

Populism som politisk strategi har stora likheter med totalitära regimers systematiska användning av hårdföra polariseringar på grunder som dels leder bort uppmärksamheten från bearbetningen och hanteringen av kunskapsintensiva sakfrågor. Dels omöjliggör en sund utveckling av demokratins bärande praktiker till vilka myndigheternas förfaranden hör. På så sätt urholkar populism demokratin som styrsystem och gör den irrelevant. Det är inte ens en höger – vänster fråga. Det handlar om demokratins själva överlevnad och bärande idéer. 

Internet öppnade upp för oanade möjligheter att informera och att digitalisera rena tjänster. Men i takt med att populistiska krafter tillåtits att överta det offentliga rummet har en konstruktiv  utvecklingen av flera myndigheters praktiker hamnat på efterkälken. 

DIGITALISERINGAR NÅR INTE HELA VÄGEN FRAM

Skall några miljömål kunna uppnås behöver också våra myndigheter komma med på tåget att gå från att informera, utföra och lagföra till att konstruktivt interagera med civilsamhället på olika sätt för att gemensamt höja och utveckla kunskapsnivån och hitta nya, fungerande lösningar. 

I byn står vagnen med fylld vattentank och pump färdig att kopplas på en fyrhjuling för direkt färd upp i skogen vid minsta röklukt eller antydan till rökpelare när blixten eller något annat otyg varit i farten. Med instinkterna att släcka eld i kroppen sedan barnsben och handen van svarar byborna an när situation uppstår med insatser som aldrig hamnar i någon statistik eller politiskt beslutsunderlag. Ett civilsamhälle i det lilla med kunskap i kropp. Så otroligt tacksam är jag för att ni finns. 

AnnaReet Gillblad