Trålfisket – ett symptom på ett större demokratiproblem

Redan på skrivbordsstadiet stod det klart att den sk. privatiseringen av fiskekvoterna skulle resultera i en oligopolliknande situation utan förutsättningar att gynna vare sig miljön eller en sund utveckling av näringarna. När jag av en händelse fick se underlagen och delta i de sk. hearings som föregick besluten trodde jag först att det var på skoj! 

Modellen gick ut på att den svenska fiskekvoten skulle delas ut, läs skänkas bort, till de fiskare som under en viss period fiskat mest och sedan i en fallande skala till de som fiskat minst. Kvoterna skulle betraktas som egendom och därmed både kunna överlåtas mot ersättning, läs säljas, hyras ut till andra och utgöra säkerheter för lån. Av beslutsunderlagen framgick tydligt att stora delar av det då lokalt förvaltade fisket längs med vår långa kust inte ens fanns med i kalkylerna och fördelningen av kvoter av den enkla anledningen att fisket pga. lokalt, informellt fattade beslut och tradition legat nere under stora delar av den beräknade perioden för att värna bestånden av fisk.

På beredande och beslutande nivå visade man tydligt och med hårda nävar att man inte var intresserad av att låta sina beslutsunderlag vare sig granskas eller problematiseras av andra. Lobbyismen var född och dörrarna på dåvarande Fiskeriverket stod vidöppna för de som hade ekonomiska intressen och muskler att påverka. 

Så tokigt det blev

Idag är alla rörande överens om att det blev fel. T.om den tidigare generaldirektören för Fiskeriverket, Axel Wenblad, som ansvarade för besluten. Ekosystemet i Östersjön har havererat, fisken är borta, marknaden precis den oligopolliknande situation dominerad av ett fåtal pelagiska fiskare jag förutspådde och det kustnära, lokala fisket med få undantag utraderat och med det all den kunskap och den innovationskraft som på daglig basis skulle kunnat skapas av människor med lokal förankring, närvarande sinnen och arbetande händer längs med vår långa, långa kust.

När beslutsunderlagen är undermåliga går värden förlorade som inte syns förens det är försent. Att oligopol har en tendens att tära på den underliggande resursen är ett känt, marknadsekonomiskt faktum eftersom det enda sättet att tjäna mer är att ta ut mer av den och att samla fördelningen av den på så få händer som möjligt.

Forskarna är helt eniga om att den omfattande trålningen starkt bidragit till och bidrar till ekosystemens kollaps i Östersjön och rekommenderar därför ett trålningsstopp i stora delar av bestånden.

Havens ekosystem mer än fisk

Havens ekosystem levererar dock fler tjänster än fisk. De har en helt avgörande roll för att reglera klimatet i den atmosfär som utgör grunden för människans levnadsvillkor på jorden. Ett faktum som inte omfattas av de marknadsekonomiska analyserna och frågan är om det verkligen skulle hjälpa om de gjorde det. Ekonomisk teori både på macro och micro nivå bygger på ett sk. reduktionistiskt tänkande med grova förenklingar som mål som helt enkelt inte lirar med den komplexa väv av sårbara samband våra ekosystem består av. När samexistensen mellan människa och miljö går förlorad finns inga näringar kvar att bygga på. Här finns behov av att tänka om. 

Den internationella situationen i Östersjön är juridiskt snårig och de svenska fartygen inte ensamma om att tråla. Trots den oligopolliknande situationen omsätter det svenska pelagiska fisket bara ca 800MSEK att ställa mot värdet av den lokala utvecklingen med fisket och marina näringar som utgångspunkt som hade varit möjligt om kvotfördelningen istället baserats på t.ex ett regionalt förvaltningsansvar av de olika bestånden och den marina miljön som också hade kunnat resultera i en intensiv kunskapsutveckling och sundare näringar och miljö. 

Demokratins praktiker

Beslutet om utdelningen av kvoterna är bara en i raden av många politiskt styrda beslut, oavsett partipolitisk hemvist, där luddigt formulerade principer tillåtits att överordna beslutsprocesserna på bekostnad av en mer komplex, tvärvetenskaplig beskrivning med bättre förankring i verkligheten och bättre förutsättningar att mejsla ut lösningar som fungerar både för näringar och miljö. 

Problemet är politiskt men är det i grunden partipolitiskt? Fiskar och miljö bryr sig t.ex inte om politik eller höger och vänster. Fiskar bryr sig bara om samexistensen. Demokratins roll är att säkerställa en beslutsordning som tryggar den samexistens mellan människa och miljö som utgör människans yttersta levnadsvillkor på jorden. Som medborgare behöver vi dock fråga oss om något gått fel när det gäller själva demokratins grundläggande praktiker och beslutsordningar när det ena politiskt styrda beslutet efter det andra går åt pipsvängen oavsett om kompassen pekar till höger eller vänster. En utveckling som går hand i hand med framväxten av den okontrollerade lobbyismen, minskad transparens i besluts- och uppföljningssystemen och den rena populism som på allvar kan innebära slutet för demokratin som styrsystem.

I andra länder har man valt andra beslutsprocesser och beredningar av beslut när det gäller t.ex fisket. Beståndet av skarpsill och sill i Rigabukten som förvaltas av Estland och Lettland och som just nu är det enda hållbart förvaltade beståndet i Östersjön regleras i första hand av forskarna som enhälligt fattar beslut om kvoternas storlek , båtarnas storlek samt användningen av redskap. Det tydliga förvaltningsansvaret skapar stabilitet och säkerställer både näringarnas tillgång på fisk, självförsörjningsgraden och upprätthållandet och utvecklingen av lokal kunskap som stärker de lokala samhällena. Det går att göra annorlunda.

Utvärderingar kräver mod

Axel Wenblad, Fiskeriverkets gamla GD visar stort mod när han bl.a i en intervju i SVT:s Uppdrag Gransknings mer än sevärda dokumentär Fisken vi ärvde kritiskt granskar de beslut han själv var drivande i att fatta. Inom Svenskt Näringsliv beklagar man sig över den låga tillväxten i Sverige de senaste ca 20 åren och bland flera av våra stora myndigheter och institut gör man samma sak – beklagar sig över att önskade resultat av olika beslut uteblivit. 

Den säkerhetspolitiska situationen i Östersjön har inte varit så allvarlig som den är nu sedan andra världskriget. Starka krafter världen över, också hos oss, verkar för att avskaffa demokratin och risken är överhängande för att klimat- och miljöfrågorna slarvas bort på samma sätt som fisket. I stora delar av landet går glesbygden på knäna. 

Behovet av utvärdering av insatser och beslut, av reflektion, att tänka om och att samtidigt säkerställa att demokratin inte går förlorad till populistiska krafter är överhängande. Det behövs krafttag för att på allvar genomlysa demokratins praktiker. Ansvaret för det faller på precis alla som i sitt dagliga arbete är med och tar fram beslutsunderlag eller deltar i olika beslutsprocesser.

Systemansatsen

Att begreppet Ekosystem Baserad Havsförvaltning, som betonar vikten av en större helhetssyn på samspelet mellan människa och miljö, i samband med beslut som berör havens och nu också andra vattens förvaltning, har fått genomslag är positivt och en bra indikation på en ökad medvetenhet och en större öppenhet för ett tvärvetenskapligt angreppssätt med en djupare förankring i den faktiska verkligheten. Betydligt mer behöver till för att värna både människa, miljö, klimat och demokrati.

*På bilden. Lokalt fiskad och rensad strömming. Alldeles lagom för att göra Farmor Gerdas strömmingslåda eller bara steka med dill och lite senap.